Esra
Min resa med AV1
Hej! Mitt namn är Esra Sakka och jag är 17 år gammal. Jag går i andra ring på gymnasiet där jag läser ekonomi och juridik. För fem år sedan blev jag presenterad för AV1 och i den här artikeln tänkte jag dela med mig av mina erfarenheter.
År 2017 drabbades jag av en svullnad i synnerven och läkarna upptäckte att detta berodde på en hjärntumör. Jag fick inopererat en port-a-cath och påbörjade en cellgiftsbehandling. Jag gick då i sjätte klass i grundskolan och var 12 år gammal. Behandlingen gjorde att jag fick mycket skolfrånvaro, vilket hade en negativ effekt på både skolarbete och mitt välmående. Men då kom lyckan och något som räddade mig under tuffa tider. Något som gav mig motivation och ett leende på läpparna. En skolrobot.
Esras tips & trix till den elev och skola som ska använda AV1
- Sitt helst någonstans där du kan fokusera och inte blir störd av andra.
- Hörlurar eller någon form av headset hjälper dig att fokusera.
- På platsen där skolroboten ska stå, ska det vara så ljust som möjligt. Mörker är ju inte något roligt.
- Ha alltid med dig en laddare till ipaden, datorn eller mobiltelefonen.
- Ge gärna AV1 ett personligt namn, det blir roligare så.
- En gång om dagen kan man lotta ut i klassrummet om vilken klasskamrat som ska följa med roboten och ta hand om den under dagen. På så sätt får alla förståelse för hur det är och får lära känna den riktiga personen bakom AV1.
Så här gick det till när jag fick min AV1
Att jag skulle få chansen att använda en skolrobot var något jag aldrig trott. Men när jag fick reda på att jag blivit sjuk och att det skulle ta mycket av min tid, blev vi tvungna att hitta någonting som kunde hjälpa.
Min rektor jobbade med grundskoleförvaltningen och där fick jag veta att de hade ett projekt på gång. Men det verkade som att någonting gått fel och att projektet höll på att misslyckas. Men så fann de mig. Den perfekta personen att ge en skolrobot.
Annie från grundskoleförvaltningen och min rektor från skolan kom med ett förslag om att jag skulle få testa någonting som heter AV1. En skolrobot som skulle hjälpa mig under den tid som jag inte kunde vara fysiskt på plats i klassrummet.
Det är såklart inte samma sak att delta via roboten som att vara fysiskt på plats, men jag fick ändå en bra och rolig känsla i kroppen. Jag saknade mina vänner och mina lärare, men att kunna ha kontakt med dem via roboten kändes skönt. Det kändes bra att veta hur mycket de brydde sig om mig och hur mycket ansvar de tog för min skull.
Detta tycker jag om skolroboten
Jag har använt min AV1 i fem år nu. Under ett år använde jag den konstant i samband med min sjukhusskola. Därefter använder jag skolroboten lite eller mycket under de perioder jag opereras, eftersom jag behöver tid att återhämta mig efter en operation.
Under våra fem år tillsammans har AV1 fått många namn, men det är ett som är extra speciellt eftersom det var det första namnet jag gav den. Namnet är Shisha. En AV1 blir som en helt egen bästa vän, så att ge den ett namn och lite uppmärksamhet kan göra mycket.
Jag älskar själva uppfinningen av skolroboten och är så himla glad att någon kommit på idén och dess fina budskap. AV1 har funkat jättebra för mig och har visat en väldigt positiv påverkan på min skolgång och på mitt välmående. Trots sjukdom har jag fortfarande haft kontakt med vänner och har inte känt mig utanför. Jag har fått veta vad som pågått i klassen och kunnat ta del av alla intressanta nyheter. Det känns som att jag är i klassrummet, fast ändå inte.
.jpg)
.jpg)