Malmö stad

I Malmö Stad arbetar både förvaltning, tjänstemän och skolpersonal efter principen “varje elevs bästa skola”. Annie Bergh arbetar som utvecklingssekreterare på Digitaliseringsenheten i Malmö och var snabb på bollen när en av Malmös sjätteklassare vid namn Esra var på väg att förlora den AV1 hon lånat av Atea för att kunna delta i skolan under sin cancerbehandling. Annie har nu varit en av AV1s främsta eldsjälar i fem år och när hon besökte oss i Oslo i December satte vi oss ner för att höra vad hon lärt sig längs vägen.

Annie förklarar att allt började med att de hade fått låna en robot av Atea, som nu behövde ha den tillbaka. I samma veva hörde No Isolation av sig och frågade om Malmö var intresserade av ett utköp. Oturligt nog hade Annies närmaste chef gått på semester och gick inte att få tag på, men så gick plötsligt en annan, högre uppsatt chef förbi hennes skrivbord.

Jag förklarade för honom att Esra nu haft AV1 i sju veckor och att hon under den tiden lyckats höja sina meritvärden med 57.5 poäng och kommit tillbaka till sin sociala gemenskap. Jag sa till honom: varje elevs bästa skola eller inte, vad säger du? Köp två, eller nej förresten köp tre, fick jag som svar, säger Annie och skrattar.‍

AV1 som punkt i specialpedagogernas ansökningsformulär‍

Det har nu gått fem år sedan Malmö införskaffade sina första skolrobotar och argumentet om varje elevs bästa skola gäller fortfarande. Esra, som i dag går andra året på gymnasiet, har blivit en viktig ambassadör för Malmös AV1-projekt, och hon använder fortfarande sin AV1 i perioder där hon behöver delta i undervisningen från annan plats. Idag äger digitaliseringsenheten 33 AV1 och gymnasieförvaltningen 5 som alla kan lånas av skolor i Malmö stad.

Annie förklarar att digitaliseringsenhetens organisering av AV1-flottan fungerar bra idag, men att det inte alltid varit så enkelt.

När vi började använda AV1 var det ofta
samma skolor som ville låna en robot och utlåningen skedde utan att vi kunde följa upp det eller hjälpa skolorna med om det var en AV1 som behövdes, eller något annat. Vi hade inte möjlighet att gå på djupet eller ta reda på om eleven var redo till exempel. Den typen av frågor hann vi aldrig prata om, förklarar Annie.

För varje ny utlåning skrev Annie ner kriterier som hon ansåg var viktiga att tänka på. Dessa kriterier blev snabbt till en lång och osammanhängande lista. Lösningen blev att koppla på Centrala elevhälsan.

Annie fick kontakt med en specialpedagog som tillsammans med henne utarbetade en rutin för hur deras robotar ska lånas ut. De tog hjälp av Göteborgs Stads material och kombinerade det med Annies rutiner för att skapa en arbetsgång för Malmö stads grundskoleförvaltning.

Nu ligger AV1 som en egen punkt i specialpedagogernas ansökningsformulär om stöd på intranätet. Efter att de fyllt i formuläret åker en av mina kollegor till skolan och tar ett första möte för att säkerställa att vi besvarar de frågor som vi ofta missade i början. Om AV1 visar sig vara rätt lösning får jag skolans kontaktuppgifter och bokar in ett överlämnings- och uppstartsmöte, berättar Annie.

Innan Annie åker ut till skolan ser hennes kollega Dennis till att all utrustning runt roboten är på plats. Han fixar t.ex. att AV1 får med sig en surfplatta med SIM-kort, så att eleven alltid har internet när hen deltar från annan plats.
‍

Slår hål på fördomar

Annie berättar att man gärna bör visa skolan hur man kopplar ihop surfplattan med skolroboten redan innan eleven ska använda den för första gången. Detta för att undvika komplikationer och säkerställa en smidig uppstart.

Skolan vill alltid se hur den fungerar och de verkar alltid tro att den är mer komplicerad än vad den är. Så när jag väl visar dem säger de ofta “jaha, var det inte mer? Det var ju inte så svårt”, säger Annie.

En annan fördom som många verkar ha enligt Annie är att AV1 skulle cementera ett hemmasittande istället för att hjälpa eleven tillbaka till skolan. Hon upplever även att många har en rädsla för att fler elever som egentligen inte har behov av undervisning från annan plats skulle vilja använda sig av skolroboten om de känner till att den finns tillgänglig i kommunen.

Jag har aldrig hört talas om att det faktiskt skulle ha hänt. Så när jag får höra saker som detta säger jag alltid till personerna att det inte är vår erfarenhet och att det inte är så hos oss, säger Annie.

Författaren och barnpsykologen Ross Greene har ett motto som Annie tror väldigt starkt på. Mottot lyder “barn vill om de kan”.

Att barn kan om de vill är fel. Det är precis tvärtom. Vi behöver möjliggöra för eleverna så mycket som det bara går. Och detsamma gäller med AV1. Det handlar om att anpassa och öppna upp och om inte jag har gjort det så spelar det ingen roll hur mycket eleven vill, säger Annie.

Olika användningsområden kräver olika metoder

I Malmö har de inga riktlinjer för hur länge en elev får låna en skolrobot av kommunen, utan det varierar från fall till fall och beror delvis på vilket typ av problematik som ligger bakom elevens frånvaro. Enligt Annie kan det ibland ta flera veckor innan roboten ens används under en lektion och då fungerar det inte att ha ett bestämt ramverk.

Det viktigaste är att man provar sig fram och anpassar användandet efter barnets situation. För en elev som ska genomgå en operation och behöver fokusera på att bli frisk, kanske AV1 bara ska användas på rasten. Och om det är en elev med en NPF-diagnos kanske skolroboten bara ska användas någon gång i veckan. Det är helt upp till skolan och eleven att utarbeta den struktur som kommer att passa just deras elev bäst. Varje situation är unik och kan inte regleras utifrån någon riktlinje, säger Annie.

För just elever med NPF-diagnos har Annie fått höra att flera av de insatser som gjorts med AV1 gett positiva resultat. Enligt henne har den många gånger fungerat som en sluss tillbaka till skolan efter att den har använts ett tag, men hon poängterar att tiden för att återkomma till skolan varierar från elev till elev.

Annie berättar också att det finns tusen anledningar till varför vissa elever inte kan komma fysiskt till skolan och att de har en del frånvaroproblematik som hon tror är väldigt specifik för Malmö. De har bland annat familjer som inte vågar skicka sina barn till skolan under vissa perioder då de lever under hot.

I dessa fall fungerar AV1 jättebra, för ingen kan se var barnet befinner sig när hen deltar i undervisningen, säger Annie.

En lyckad insats är en definitionsfråga

När Annie lämnar ut skolroboten är hon noga med att poängtera att roboten är ett hjälpmedel och att den precis som alla andra hjälpmedel fungerar bra för en del elever och mindre bra för andra. Hon har svårt att säga exakt hur många insatser som gjorts i Malmö de senaste åren, men uppskattar att det haft runt 120 stycken. Hur många av dessa insatser som varit lyckade är en definitionsfråga.‍

‍

Om jag höftar fram någonting så skulle jag säga att endast 10-12 % av de skolor som lånat en AV1 har återkopplat till oss och sagt att de har behövt prova någonting annat. Och det är ju inte så många som tur är. Men den viktigaste parametern för oss är att eleven ska så kallat “lyckas” och att definiera vad det är beror ju helt och hållet vilka förutsättningar den specifika eleven har, säger Annie.

‍

Enligt Annie går det därför inte att utvärdera varje AV1-insats efter samma mål, men att ett utmärkt exempel på en lyckad insats är Esras historia, då hon fick roboten i sjätte klass och idag läser Ekonomi och Juridik på gymnasiet.

Var hade hon varit idag om inte hon hade fått en AV1 redan när hon gick i sexan? Hur hade det påverkat henne att inte kunna delta under så lång tid är en fråga jag ofta funderar på. Att inte kunna vara med får en djup psykologisk påverkan enligt min erfarenhet som pedagog, säger Annie.